torsdag 27 november 2014
söndag 23 november 2014
Vi möts igen Cyriaque Salaun
I somras var jag med om något helt otroligt och vet inte varför jag tagit mig tid att skriva om det först nu.
Det hela började drygt år tidigare. Det var den 5 mars 2013 och jag hade precis landat i Almeria, Spanien för att göra mitt examensarbete. Efter att ha hittat mitt hotell och checkat in begav jag mig ut trots att klockan var mycket och jag var helt slut efter allt resande. Det mesta var stängt men jag hittade ett litet café i ett gathörn. Och det var jag där jag mötte Cyriaque Salaun. Han var den fösta människa som jag kom i kontakt med i Almeria. Han frågade om jag kunde köpa honom en öl, vilket jag gjorde och han köpte oliver till oss båda.
Han sa att han kom från Frankrike från början men att han rymt hemifrån när han var 17 år och mer eller mindre levt på resande fot sedan dess. Han kallade sig själv för äventyrare och pratade mycket om frihet.
Efter ytterligare en öl begav jag mig till hotellet. Jag kom att stöta på Cyriaque vid ytterligare ett par tillfällen under mina två månader i Almeria. Sista gången jag träffade honom sa han att han funderade på att lämna Almeria och resa vidare.
Jag jobbade klart med reportaget och åkte hem till Sverige igen.
Ett år senare är jag på besök hos en vän i Malmö och åker en dag över till Köpenhamn för lite vanligt turistande med min sambo. Vi besöker Christiania och strosar runt och helt plötsligt, där sitter han Cyriaque Salaun.
Han sitter vid ett borde och dricker te och röker en spliff. Jag tvekar först men går sedan fram och frågar om det inte är Cyriaque Salaun. "Jovisst" svarar han. Han ser lite konfunderad ut men är väldigt trevlig och ber mig att sätt mig ner. Jag berättar vem jag är och när jag berättar om vårt möte vid caféet i Almeria så minns han mig. Han frågar vad jag haft för mig. Jag berättar. Han själv lämnade Almeria strax efter att jag åkt och att han rest runt en del, bland annat hade han varit Sverige och Norge men nu hamnat i Köpenhamn. Han frågar om jag vill ha ett bloss, jag tackar nej. Vårt möte blir kort.
Vi tar varandra i hand och han säger " I hope we will meet again my friend".
Det hoppas jag också Cyriaque.
Det hela började drygt år tidigare. Det var den 5 mars 2013 och jag hade precis landat i Almeria, Spanien för att göra mitt examensarbete. Efter att ha hittat mitt hotell och checkat in begav jag mig ut trots att klockan var mycket och jag var helt slut efter allt resande. Det mesta var stängt men jag hittade ett litet café i ett gathörn. Och det var jag där jag mötte Cyriaque Salaun. Han var den fösta människa som jag kom i kontakt med i Almeria. Han frågade om jag kunde köpa honom en öl, vilket jag gjorde och han köpte oliver till oss båda.
Han sa att han kom från Frankrike från början men att han rymt hemifrån när han var 17 år och mer eller mindre levt på resande fot sedan dess. Han kallade sig själv för äventyrare och pratade mycket om frihet.
Efter ytterligare en öl begav jag mig till hotellet. Jag kom att stöta på Cyriaque vid ytterligare ett par tillfällen under mina två månader i Almeria. Sista gången jag träffade honom sa han att han funderade på att lämna Almeria och resa vidare.
Jag jobbade klart med reportaget och åkte hem till Sverige igen.
Ett år senare är jag på besök hos en vän i Malmö och åker en dag över till Köpenhamn för lite vanligt turistande med min sambo. Vi besöker Christiania och strosar runt och helt plötsligt, där sitter han Cyriaque Salaun.
Han sitter vid ett borde och dricker te och röker en spliff. Jag tvekar först men går sedan fram och frågar om det inte är Cyriaque Salaun. "Jovisst" svarar han. Han ser lite konfunderad ut men är väldigt trevlig och ber mig att sätt mig ner. Jag berättar vem jag är och när jag berättar om vårt möte vid caféet i Almeria så minns han mig. Han frågar vad jag haft för mig. Jag berättar. Han själv lämnade Almeria strax efter att jag åkt och att han rest runt en del, bland annat hade han varit Sverige och Norge men nu hamnat i Köpenhamn. Han frågar om jag vill ha ett bloss, jag tackar nej. Vårt möte blir kort.
Vi tar varandra i hand och han säger " I hope we will meet again my friend".
Det hoppas jag också Cyriaque.
torsdag 13 november 2014
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)